Skogsgruppens historia

I januari 2013 arrangerade Naturskyddsföreningen Östergötland och NF Linköping ett möte om skog och skogsbruk, där Malin Sahlin höll ett inspirerande föredrag. Drygt sjuttio personer deltog i mötet och 26 antecknade sig på listan för att bilda en skogsgrupp.

Den 3 mars samlades vi för att lägga upp linjerna för arbetet. Rebecka LeMoine, som var i slutskedet av sin biologutbildning, kom med lysande ideer och valdes till ledare. Fältkurser om olika organismgrupper i skogar ordnades, och då särskilt om de så kallade signalarter som Johan Nitare på Skogsstyrelsen i samråd med Artdatabanken presenterat i en stor bok, som var och en köpte och bar med sig.

Dittills hade man behövt be Skogsstyrelsen om kopior av inkomna avverkningsanmälningar, och de släppte ogärna fler än tre åt gången. Rebecka och hennes IT-utbildade bror Pierre skapade därför ett program som automatiskt hämtade ner samtliga inkomna avverkningsanmälningar i hela Sverige och gjorde dem tillgängliga för vem som. Kartan visade även naturreservat och så kallade nyckelbiotoper, där skogsstyrelsens inventeringar visat särskilt höga naturvärden. Högljudda protester utbröt inom skogsnäringen, men Skogsstyrelsens jurister kom fram till att avverkningsanmälningar är offentlig handling och vårt program är helt lagligt. Skogsstyrelsen visar nu alla avverkningsanmälningar på sin hemsida.

Ett protokoll utarbetades för att dels bedöma skogsområdets strukturer (trädslag och trädens åldrar, mängden död ved i olika nedbrytningsstadier, markvegetation och markstruktur med mera), dels förekomsten av signalarter.

Vi konstaterade att mer än hälften av Östergötlands skogsmark redan var kalavverkad och planterad med tall eller gran. Men ibland fann vi höga naturvärden i någon del av ett avverkningsanmält område, och ibland ledde vår rapport till att den delen undantogs från avverkning.

Varje år fick vi förfrågan från certifieringsbolaget Det Norske Veritas eller snarare ett fristående enmansföretag som genomförde revisioner (granskning) av certifierade företags sätt att sköta skogen. Vi bad skogsföretaget om kopia av avverkningsanmälningen för de tio senaste avverknings de genomfört, och inventerade det. Oftast var skogen helt kalavverkad eller möjligen hade några träd sparats i sin helhet eller kapade 2-3 meter ovan marken. Vid sjön Sommen visade stubbarna att den avverkade skogen hade varit gammal med grova träd av olika arter, och längs stranden fanns bara en tunn gles rad av små träd. Sorg!

Snart ställdes vi inför en ännu levande men akut hotad gammelskog. Både skogens struktur och innehåll visade mycket höga naturvärden. Men markägaren ville inte tala med oss. Hela skogen jämnades med marken. Den stora skördaren och skotaren mullrade till nära midnatt då en röd måne stigit över horisonten. Åter sorg.

Vid 2017 års riksdagsval valdes Rebecka in i riksdagen, och skogsgruppen gick ner i varv, tills David Ek tog rodret och höjde utbildningsnivån i gruppen igen och fortsatte att inventera och rapportera.

Debattartiklar skrevs i ÖstgötaCorren, ATL, Dagens nyheter och andra medier. Debatten om skogsbruket blev het. Skogsindustrins starka lobbying för lagändringar ledde till att begreppet nyckelbiotoper avskaffades. Gruppen fokuserade då på att rapportera arter som finns upptagna i Artskyddsförordningen. Men lobbyisterna lyckades även genomdriva en utredning av artskyddsförordningen, vars resultat vi ännu inte sett. Den svenska skogsindustrin nonchalerar EU-direktiven.